Inspirationen till Korins och Korans
När jag var liten var jag ganska ensam under några år när min storasyster hade börjat skolan. Då kom två små figurer till mig som höll mig sällskap och lekte med mig. De hette Korins och Korans. De var varken pojkar eller flickor och jag minns inte riktigt hur de såg ut, bara att vi hade väldigt kul. Jag pratade om dem hela tiden och mina föräldrar kallade dem för "Sussis låtsaskompisar". En del vuxna skrattade lite överseende åt mig, vilket gjorde mig ledsen, eftersom de var så verkliga för mig.